utandigingetting

"Gooosh it's so boooring". Sofia låg på bänken i bildsalen och klagade över tråkigheten i livet.
"Haha, take it easy, it's not like you're going to die". Svarade Alex utan att titta upp ifrån sitt ritblock.
"Should you say. You love artclass but you die everytime we have math". Sofia kastade ett sudd på Alex som ryckte till.
"Well math sucks and you know it". Han blängde på Sofia och tittade sen ner i blocket igen.
"Haha sure". Sofia la sig ner p bänken och tittade upp i taket.
Lektionen och det ringde till nästa lektion.
"Yeah, music here we go"! Sofia hoppade upp ifrån bänken och skyndade sig ut ur rummet.
"And she said that I've much energy". Alex skrattade till för sig själv, plockade ihop sina saker och gick ut.
"Alex"! Kim kom framspringandes och petade Alex i sidan.
"What is it".
"We have to practise our new song today". Fredrich kom bakom killarna och kitlade Alex.
"NO! Not okey". Alex slog sitt ritblock i huvudet på Fredrich som log stort.
"Guys take it easy. Don't kill him". Sofia hade kommit fram till killarna och gick baklänges genom korridoren.
Dom gick bort genom den sunkiga skolan till musiksalen där en del ungdommar redan hade börjats samlas.
"It's soooo many people in this school". Alex klängde på Kim som puttade undan honom.
"Stop it".
"I know you love me, everyone loves me". Alex la armarna i kors och tittade surt på Kim som rufsade honom i håret.
"Yea yea what ever, but you know I'm straight right"? Kim blinkade med ena ögat mot Alex som genast fick färgen som en tomat i ansiktet.
"Aaw, who cares you're so small and cute and sooo small".
"Sofia is smaller than me".
"Well Sofia's a girl and you're a boy". Kim petade Alex lätt i sidan medan han fortsatte in i klassrummt med dom andra efter sig.
Inne i klassrummet var det redan massa elever och Mr.Nochey stod längst fram bakom ett piano.
"Godmorning class". Sa han med en hög mjuk röst.
"Morning". Körade klassen.
"Sup'"? Hördes Alex småljusaröst.
"Hello Mr.Black. Hope you and your friends had fun last Friday". Alex gav Mr.Nochey ett stort leende och nickade. "Well today we're going to start with a new project. You're going to split into groups four and four". Alex, Sofia, Kim och Fredrich tittade på varandra och log.
"What are we going to do"?
"Shut up Alex". Svarade några andra i klassen.
"Well godmorning to you to". Muttrade Alex och tittade ner på bordet som dom satt på.
"That wasn't verry nice, but you are suppose to write a song and play it in two weeks". Mr.Nochey log emot klassen.

-Lovisa

Alessandra är 16 år och har nyss flyttat från Öland till U.S.A för att hennes mamma fick ett jobberbjudande där. Alessandra har blont hår med olika toner och kristallblåa ögon. hon vet inte vem hennes pappa är, det enda hennes mamma har sagt var: "du betyder ingenting för honom gumman, därför stack han." hon fick det att låta som att allt var hennes fel. Hon bråkade ofta med sin mamma och hat till och med blivit slagen, men hon har inte vågat säga någonting. Alessandra brukar få allt hon pekar på, hon tror att det är för att hon inte ska säga någonting om hennes mamma.
_____________________________________________________________________________________________________________________
jag klev ur bilen och började nervöst mot skolan.
*här går jag, helt forever alone.* tänkte jag för mig själv.
från att vara den populäraste tjejen i skolna till att vara den nya, var helt klart skrämmande.
min engelska suger och det finns väl knappt nå svennar här?
jag suckade och drog upp väskan som hade glidigt ner.
mamma hade sagt att jag skulle gå till rekton när jag kom hit, inte för att jag visste varför men jag gjorde som hon sa iaf.
 när jag stod framför rektons dörr så knackade jag försiktigt på den.
"come in!" hörde jag en kvinnlig röst säga, jag slappnade av en aning och klev in.
kvinnan kundw inte vara äldre än 30 och hade på sig ett par jeans och en vit blus.
 vi skakadfe hand och hon frågade om jag var Alessandra, jag nickade.
 hon började rota bland sina papper och gav mig en hel bunt.
 "your schoolbooks is all ready in your cupboard." sa hon artigt och öppnade dörren åt mig.
jag kollade på nyckeln *456* var mitt skåpnummer, jag gick direkt till och letade efter skåpet, efter ett evighets letande hittade jag det.
 jag slängde in min väska, papprena men tog ut mitt schema och började läsa den.

10 minuter kvar, Alex och Sofia står bakom scenen och känner nervositeten komma krypandes. Visst dom hade spelat och sjungit många gånger på barer och pubbar. Dom hade ju till och med gjort några covers på youtube också men det var det första stora uppträdandet. Dom och några andra lokalband skulle spela på en ungdomsfestival, även fast dom var ganska nya var det några fans som hade åkt dit och stod nu och roppade efter dom "Painted Smiles".
Alex log stort emot Sofia.
"Det kommer gå bra". Han gick upp på scenen och gick fram till gitarren som stod lutad emot en av högtalarna. Sofia gick fram till micken och tittade nervöst ut över folkmassan.
Tvillingarna Kim och Fredrich kom inspringamdes på scenen och log emot oss.
"Precis i tid så". Alex slog Kim lite lätt på armen medans han koplade in Basen.
"Jaja, ska vi köra nu då"? Fredrich blinkade åt Sofia innan han slog trummpinnarna emot varandra och räknade ner. "Three two one"!
"All the, small things
Love care, life brings
I turn, around
You walk, me side
Always, I know
You'll stay by my side
Talking, listening
Loving me
If you'll fall, I'll pick you up
Hold you in my arms, carry you home
Na na na na na na na na na na
Na na na na na na na na na na
Na na na na na na na na na na
Na na na na" Vi spelade vår låt och publiken hoppade och sjöng i takt.
Sofias ögon lyste där hon sjöng och Alex kunde inte låta bli att le när han fyllde i refrängen. När dom skulle ta av sig instrumenten var den några som roppade:
"En till sång". Resten av publiken stämde in, vi tittade bara på varandra innan vi nickade och log.
"Well of course
You would turn around
And you let me down
And you let me down
And you..
Well of course
There's noting I can do
To change your mind
To change your mind
To change" Publiken sjöng med och dansade. Alex kände glädjen innom sig och kunde inte sluta le. Om det var något som fick honom att må bra var det att få folk att le.
Dom gick av scenen och en man gick upp för att presentera nästa band.
"Det var så sjuuuukt kul". Alex hoppade upp på Kims rygg och exploderade av energi.
"Haha ta't lugnt innan du bryter ryggen av honom".
"Haha jättekul Fredrich". Svarade Alex med irroni i rösten.
"Sluta bråka kom nu så går vi till våra föräldrar". Sofia tittade på dom andra tre med en blick som skulle verka bestämd. Den varade inte länge, efter ca två sekunder bubblade hennes skratt fram och log.

-Lovisa

Sofia Alex drew 17 år kommer från kommer från en lite stad från England. Men när hon fyllde 16 så flyttade hon och sin familj till USA och träffade en kompis. Dom två blev bästa kompisar. Sofia har långt svart hår blå ögon. Är väldigt kort ca 160 cm. Hon klär sig oftast i "tejiga" kläder. Hon bor med hennes mamma Lovisa och hennes pappa Robin. Lovsa jobbar som dagis fröken och Robin jobbar som polis. Dom bor i ett ganska stor vit villa. Hon är även det ända barnet i familjen.

Alex Joe Black. Ganska blyg och tillbakadragen med nya människor men barnslig och flummig när du lärt känna Honom. Han rodnar lätt. Musik är han liv tillsammans med fota och måla. Han är 16 år, 165cm, gröna ögon, har kort rött spretigt hår och klär sig oftast i Hipster stilen. Han bor med sin mamma Hellen (eftersom att hans pappa hade misshandlat honom tidigare) och sin lillebror i en gul liten villa. Han har precis flyttat till Usa från Finland, hans mamma jobbar på sjukhuset och lillebrorsan går i fyran

- Lovisa